Senare på kvällen samma dag hämtade vi Erin och drog till Cabramatta för att köpa thai milk tea. Efter Cabramatta åkte vi vidare till Liverpool, och där fick jag den briljanta idén att välja en slumpmässig gata från Google Maps och köra dit... Klockan ca 23:00 svängde jag in på en tyst gata i ett mörkt villaområde, och strax därefter märkte jag att det var en bil bakom. Inget skumt än så länge, han kanske bara bodde där? Men sen fortsatte bilen följa efter oss, och då började jag bli lite nervös, vad vill de oss? En liten stund senare insåg vi att ja, bilen följer faktiskt efter oss, och då började jag gasa på rejält. Vid en T-korsning där jag hade väjningsplikt svängde jag ut i rejäl fart och gasade ifrån, och då insåg William att det var en polisbil som hade följt oss, helvete... Jag saktade ner och började köra som en laglydig person, men 30s senare slog polisbilen på blåljusen och jag stannade vid sidan av vägen. William, som hade suttit i passagerarsätet och druckit öl, slängde alla ölflaskor in under baksätet. Jag var i stunden mest nervös över att polismannen skulle bota mig för sättet jag hade kört tidigare. 

När han kom till bilen frågade polismannen först, med en ganska tung Western Sydney-dialekt, "Yous from around here?", och sa därefter "These are dangerous areas you're in"... Efter att ha visat körkortet, svarat på några fler frågor och blåst i en alkomätare släppte han oss—ingen böter eller prick på kortet, tack och lov. 

Med typ en timme kvar till destinationen bytte jag plats med Misha i baksätet för att få lite sömn. När jag sen vaknade var jag förvånad över att det fortfarande var 30 minuter kvar, det kändes som att jag hade sovit mycket längre. Jag blev sen lite överraskad över tiden, svär det var mycket senare på eftermiddagen än det borde ha varit? Till sist kollade jag lite noggrannare på kartan, den sa till oss att göra en u-sväng... William hade då alltså lyckats köra 30 minuter förbi vår avfart, och om jag inte hade vaknat i den stunden hade han fortsatt köra ännu längre bort... Ungefär en timme senare än planerat kom vi ändå fram till mataffären där vi köpte var sin burk middag, samt—viktigast av allt—alkohol. Vi köpte alla, bland annat, var sin vinflaska som vi skulle köra en dryckeslek med senare—ingen får ställa sig upp förrän flaskan är tömd.

Väl vid campingplatsen satte jag, Erin och Misha snabbt upp tältet medan William såg på. Det var mycket mindre än vi hade tänkt—fyra personer hade definitivt inte fått plats i det—men lyckligtvis hade William planerat att sova på sin luftmadrass i bilen ändå. Vi satte upp våra stolar, samlade lite ved och fick igång en eld.

Efter käket satte vi igång med våra vinflaskor, och ett tag senare blev viben riktigt skön. Alla var lite salongsberusade och vi började snacka med varandra i grupp ordentligt, körde "never have I ever" och gjorde Rice Purity Test... Tänker inte gå igenom allas resultat, men Erin...😳🤠

Strax efter 22-tiden kom en gubbe från ett annat tält och bad oss att vara lite tystare, att klockan är "långt efter 22" (nej wallah klockan var typ 22:15) och att "det här är en nationalpark" (okej, och?). Vi hade ändå tänkt dra till sanddynerna, så vi släckte elden och stack därifrån.

Morgonen därpå vaknade vi och kände att vibben vid campingplatsen var lite fientlig... Tältet bredvid, som hade klagat kvällen innan, hade packat upp och stuckit, och en annan grabb en bra bit bort från vårt tält stod och kollade på oss ett bra tag. Grabben, som förresten såg ut att vara åtminstone 50 år gammal, hotade sen oss med problem om vi var högljudda igen den kvällen. Ok bror, vi är på riktigt hälften av din ålder, tagga ner lite gubbe. Vi skulle ändå dra, så vi packade snabbt upp och tog en sväng förbi stranden innan vi fortsatte mot Gold Coast.

Publicerad 29 april 2025, senast uppdaterad 10 november 2025